Filmen handlar om en kvinna som jobbar på en tråkig fabrik. Hennes namn är Hanna och hon har hörapparat och drar sig undan sin arbetskamrater, så de tycker att hon verkar underlig. En dag beordras hon att ta semester eftersom hon varken varit sjuk eller tagit semester på de fyra år som hon jobbat där på företaget. Motvilligt ger hon sig i väg till kusten och får där höra talas om en olycka på en oljerigg. Hon bestämmer sig för att anmäla sig frivilligt som den sköterska som de behöver till en man (Josef) som blivit brännskadad och därför är tillfälligt blind och sängliggande. Mannen vill ha sällskap och pratar på en hel del medan Hanna är tyst och knappast svarar i början, men så småningom växer en vänskap fram mellan dem. Det visar sig att det finns en anledning till Hannas avståndstagande sätt mot människor, ett trauma så svårt att knappast någon kan tänka sig det...
Filmen är stark och intensivt smärtsam, man är smärtsamt medveten om det hemska traumat som Hanna varit med om, under hela filmen ända från början, även om det inte är förrän i slutet som det kommer fram vad som har hänt. Filmen är också väldigt sensitiv trots det hemska, vilket gör att filmen blir uthärdlig och det finns till och med en aning humor med ibland som lättar upp den tunga känslan man får.
Jag tycker att det är en mycket bra och sevärd film som visar vilka hemskheter som pågår mitt framför ögonen på oss alla men som vi ofta blundar för. Se den!
Jag ger den en 5 av 5....
Regissör: Isabel Coixet
Författare: Isabel Coixet
Skådespelare: Sarah Polley, Tim Robbins och Sverre Anker Ousdal
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar