Vad farmodern och pappan inte vet om är att Kailey träffar sonen i smyg och att de skriver brev till varandra, hur och när den kontakten etablerades kommer inte fram i filmen. Kailey förstår att något inte står rätt till med sonens tillvaro eftersom han har brutit handleden och han har även andra skador vid olika tillfällen. Hon tror då att det är pappan som misshandlar Gulley och funderar på att hitta en lösning så att de kan vara tillsammans.
Det är där hennes biljardspelande kommer in i bilden, hon är väldigt duktig på det och insatserna blir högre och högre tills hon fått ihop den summa som behövs för att göra nya identitets handlingar för att rymma tillsammans med sonen till Kanada.
Jag tycker att handlingen i filmen var ganska seg men rätt verklighetstrogen. Franke Janssen gör en bra skådespelarprestation medan de övriga är rätt slätstrukna utan att för den skull vara dåliga. Jag hade nog förväntat mig lite mer av filmen, biljard kanske inte är min grej? Även om filmen tog upp andra aspekter av livet så tycker jag inte att den når så höga höjder som jag hoppats på men trots detta är den väl värd att se. Jag hade också lite svårt med slutet som jag tyckte var lite platt men kanske inte så ologiskt?
Av mig får filmen en 3 av 5.
Författare: Chris Eigeman
Skådespelare: Famke Janssen, Jaymie Dornan, Rip Torn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar