Filmen handlar om en familj bestående av mamma, pappa och tre halvvuxna barn, (en son samt två döttrar). Familjen bor väldigt enskilt och nästan totalt isolerad från omvärlden, förutom pappan som arbetar som chef på en närbelägen fabrik. Han är den ende som får tillbringa tid utanför hemmet, därmed är pappan också den som styr hela familjen med järnhand. Familjen har det bra ställt så de lever inte i ekonomisk misär.
Barnen lär sig nya påhittade ord genom intalade inspelningar från deras pappa eller mamma. Ord som kommer utifrån ändras om av föräldrarna till att betyda något annat. Tex zombie får betyda en gul blomma. Sonen får besök av en kvinna vid namn Christina som tillgodoser sonens sexdrift. Det är pappan som skjutsar dit henne och betalar henne för de tjänster hon utför.
Jag förstår inte riktigt slutet på filmen så den slutar en aning knepigt.
Bara tanken att växa upp i en sådan störd familj får en att må illa. Antar att det är sällsynt men säkert förekommer i mer eller mindre utsträckning i alla familjer. Behovet av att ha kontroll över sina familjemedlemmar samt att utöva makt. I detta fall är det faktiskt pappan som är den mest otäcke, det känns skönt med tanke på alla filmer jag sett på senaste tid med störda mammor. Den här mamman var väl också störd men det kändes mer som en överlevnads strategi från hennes sida, på grund av hennes relation till pappan.
Man kan tänka sig att pappan utövar mycket våld men det uppstår inte många sådana situationer i filmen, men ligger där ändå i botten som ett hot. Pappan utövar sin makt på ett mer sofistikerat sätt genom att frånta familjemedlemmarna deras möjlighet till yttre kontakt och möjlighet till stimulans genom musik, film och böcker bland annat. Förutom sådant som han själv skapat. En riktig diktator med andra ord.
I förlängningen kan man alltså koppla filmens handling till vad som händer i länder där man förhindrar möjligheter till att bestämma över sina egna liv genom den politik som förs. Länder där man stänger av omvärlden och bara lever i sitt eget land och hotar invånarna till lydnad och hjärntvättar dem med utvald propaganda.
Filmen får av mig en 4 på grund av budskapet och för att den biter sig fast i ens sinne och bra skådespeleri. Å, andra sidan är det ingen film som man njuter av, den får en i stället att må dåligt, den är inte ens riktigt spännande.
Regissör: Giorgos Lanthimos
Författare: Efthymis Filippou, Giorgos LanthimosSkådespelare: Christos Stergioglou, Michele Valley och Aggeliki Papoulia
Jag hittade en annan recension på DN som jag tycker är bra:
DN/Dogtoothrecension
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar