Bröderna Pontus (Felix Herngren) och Jens (Måns Herngren) är filmens huvudrolls innehavare. Pontus är en frånskild pappa som jobbar inom reklambranschen och som trivs med sitt "varannan vecka" liv. Den ena veckan som lycklig och ordentlig pappa och den andra som en fri och festande singel som roar sig i Stockholmsnatten.
Jens däremot lever i ett stabilt och lyckligt äktenskap och har tre barn och jobbar som läkare på Södersjukhuset i Stockholm.
Men så har Jens fru fått reda på att Jens haft en relation med en annan kvinna under ett år, även om Jens bedyrar att de bara varit vänner så är skilsmässan ett faktum. Livet börjar förändras på ett genomgripande sätt för båda bröderna.
Varannan vecka är en helt underbar film. Den tar upp många vardagshändelser i livet på ett bra sätt samtidigt som man mellan varven får sig ett gott skratt. Härligast tyckte jag Måns Herngren är när han i svartsjuka ger sig på en blomkruka utanför en familjs hus där mannen som hans fru tillbringat natten med för fyra år sedan, bor... Det blir en riktigt rolig scen av detta (ses på trailern som jag lagt in) och en hel del andra scener också.
Filmen visar framför allt, tycker jag, hur svårt det kan vara med relationer, och hur man på olika sätt lättvindigt negligerar de relationer man har. Pontus verkar ha svårt för att gå djupare in i en relation, han vill leva på ytan och förstår inte riktigt att han mött kärleken i kvinnan han hade en relation med för ett år sedan och som hans bror sedan fick "ta över" och som brodern i sin tur fortsatte att träffa men på en vänskaplig nivå.
Pontus har också en vänskaplig och ganska nära relation med sin dotters mamma och de försöker dessutom skaffa ett syskon till parets dotter, eftersom båda gärna vill ha ett barn till. Snacka om invecklat... På något vis vill han inte riktigt lämna den relationen heller samtidigt som det inte är någon riktig kärleksrelation mellan dem.
Det som drar ner filmen något är att den känns tappa farten något i mitten av filmen... Oj, tänker jag, hur lång är filmen egentligen? Men i och för sig inga större problem, den tar sig mot slutet igen...
Filmen visar framför allt, tycker jag, hur svårt det kan vara med relationer, och hur man på olika sätt lättvindigt negligerar de relationer man har. Pontus verkar ha svårt för att gå djupare in i en relation, han vill leva på ytan och förstår inte riktigt att han mött kärleken i kvinnan han hade en relation med för ett år sedan och som hans bror sedan fick "ta över" och som brodern i sin tur fortsatte att träffa men på en vänskaplig nivå.
Pontus har också en vänskaplig och ganska nära relation med sin dotters mamma och de försöker dessutom skaffa ett syskon till parets dotter, eftersom båda gärna vill ha ett barn till. Snacka om invecklat... På något vis vill han inte riktigt lämna den relationen heller samtidigt som det inte är någon riktig kärleksrelation mellan dem.
Det som drar ner filmen något är att den känns tappa farten något i mitten av filmen... Oj, tänker jag, hur lång är filmen egentligen? Men i och för sig inga större problem, den tar sig mot slutet igen...
Av mig får filmen en 4 av 5, för bra handling och intressant tema, bra skådespelare och att den dessutom är rolig.
Regissör: Felix Herngren, Måns Herngren, Hannes Holm, Hans Ingemansson
Författare: Felix Herngren, Måns Herngren, Hannes Holm, Hans Ingemansson
Skådespelare: Felix Herngren, Måns Herngren och Cecilia Frode
Regissör: Felix Herngren, Måns Herngren, Hannes Holm, Hans Ingemansson
Författare: Felix Herngren, Måns Herngren, Hannes Holm, Hans Ingemansson
Skådespelare: Felix Herngren, Måns Herngren och Cecilia Frode
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar