Längd: 126 minuter, drama, Sverigepremiär: 2012-12-07.
Så blev det ännu en film som bygger på en sann historia. Eller, det är väl mer av en biografisk film om Torgny Segerstedt som var huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT) mellan 1917 till 1945. Detta är en film som jag tidigare inte hört eller sett någonting om förrän i går när jag hittade den på en filmsida. Jag fastnade för den på grund av dess titel och för att det är en biografi och trots att den spelas helt i svartvit så ville jag ändå se den. När jag sedan tittade på filmen kändes det mer riktigt att den var i svartvit i stället för färg, det blev mer autentiskt på något vis.
Torgny Segerstedt var för många människor en hjälte som vågade säga sin mening när det gällde Hitler och hans anhängare. Bland annat lästes hans artiklar upp i engelsk radio men den svenska kungen och regeringen blev oroliga för vilka konsekvenser som hans artiklar kunde föra med sig. De var rädda att Sverige skulle dras in i ett krig mot Tyskland då Sverige ansåg sig ju vara neutralt och ville så förbli. Man får i filmen följa med i dessa skeenden vilket är intressant tycker jag.
Förutom de politiska händelserna där Torgny Segerstedt var inblandad genom sitt skrivande så får man också följa med in i hans privatliv, som var ganska kaosartat i stort sett i hela hans liv eftersom han hade svårt att hålla sig till en och samma kvinna. I filmen möter vi honom först i medelåldern när han är gift med sin norska fru som kallas Puste och lever familjeliv med de nästan vuxna barnen och hans tre hundar. Han är då också i ett förhållande med en judisk kvinna som är gift med ägaren till tidningen GHT. Detta sker inför öppen ridå, så alla i bekantskapskretsen vet om det och även hans fru som lider av deras förhållande men kan inget göra. När Torgny Segerstedt blir äldre inleder han en ny relation med en kvinna som börjar som hans sekreterare och då hamnar hans tidigare älskarinna i skymundan.
Jag tycker faktiskt om filmen som helhet, fina rolltolkningar av skådespelarna över lag och intressant att se lite av Sveriges historia på detta sätt. Miljöbeskrivningarna känns som om man befinner sig där på 1940-talet och framåt, i alla fall inbillar jag mig att det var så det var. Jag var inte ens född då så kan ju egentligen inte veta :-)
Dom över död man har mycket positivt som gör den sevärd men om jag ska säga något negativt så är det att den blir lite för seg i bland. Det hade gått att lägga in några scener med högre tempo i vissa avsnitt av filmen vilket skulle ha gett den lite mer energi.
Regi: Jan Troell
Producent: Francy Suntinger
Manus: Jan Troell, Klaus Rifbjerg
Förlaga: Torgny Segerstedt : en levnadsskildring (Biografi)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar