Call Girl (2012) 140 min - Drama, Thriller - 9 November 2012 (Sverige), DVD-premiär: 3 juli 2013
Call Girl är verkligen en av de bättre filmerna från Sverige som jag har sett. Den är spännande och intressant rakt igenom med sin verklighetsbakgrund från 1970-talets Sverige. Där politiker och andra högt uppsatta män köper sexuella tjänster som förmedlas av den mycket giriga och samvetslösa bordellmamman Dagmar Glans.
Filmen handlar till största delen om de två unga flickorna Iris (Sofia Karemyr) och hennes något äldre kusin Sonja (Josefin Asplund), båda från de lägre samhällsskikten. De har hamnat snett i tillvaron och placeras på ett ungdomshem, där de träffar andra tjejer som redan är anlitade av bordellmamman Dagmar (Pernilla August).
Ungdomshemmet som de bor på har ganska lösa regler och rutiner och flickorna rymmer på nätterna och blir mer och mer involverad i call girl verksamheten. När de försöker protestera och ta sig ur verksamheten hotas de av bordellmamman samtidigt som hon smickrar dem och köper dyra vackra kläder och droger till dem för att få dem medgörliga.
Polisen har dem under uppsikt men det är svårt för de fåtal av poliserna som engagerar sig i frågan att få något gehör för sina upptäckter. Den ene av dem, John (Simon J. Berger) säkrar många bevis men domare och åklagare vill helst inte gå vidare med det hela eftersom det finns så många män från högt uppsatta positioner med på hans lista. Man vill inte utsätta dem för en pinsam situation men ingen av dem bryr sig om att flickorna mår dåligt, i alla fall de två unga under 15 år. Även när Iris berättar sin historia lyckas man ändå tysta ner historien så det blir endast en mycket enkel rättegång av det hela.
Den ene av de män som Iris har sex med ska ha varit Olof Palme som på den tiden var Sveriges statsminister, men den scenen på hotellet har man helt avidentifierat eftersom Palmes familj protesterat mot filmens budskap.
Ja, jag vet inte alls hur det förhöll sig med den saken, vill man svartmåla Olof Palme? Eller var det verkligen så illa? Jag har ändå lite svårt att tro att han faktiskt köpte sex med tanke på vad han stod för i politiken men vem vet? Det var ju ändå tillräckligt illa med alla andra som deltog i verksamheten och som hade ledande roller i samhället.
Men bortsett från frågetecknet, kring hur sant precis allt är i filmen så är Call Girl en bra film som känns väldigt verklighetsnära. När det gäller själva miljöerna i filmen så känns det som om man befinner där på 70-talet igen och det väcker en del nostalgi hos mig mitt upp i alltihopa. Kläderna och frisyrerna och tidsandan är verkligen fint fångat. Detta, tillsammans med de duktiga skådespelarna gör filmen till en klass för sig.
Regissör: Mikael Marcimain
Författare: Marietta von Hausswolff von Baumgarten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar